Farfalla

Det är gästabud, det talas om böcker och det talas om vad som är skrivet och det talas om vad som måste skrivas.

Jag ser en människa andra sidan bordet med öron som inte lyssnar, en mun som smörjer kråset och ögon som möter mina och jag vet att hon förstår...
...Att förord skriver man efteråt och inte före, därav namnet, det vet ju alla...
Endast ämbetsmän, konungar, idioter och gudar är vansinniga nog att sammanfatta en berättelse innan den ens är skriven och sådana berättelser får ofta tragiska slut. Sådana böcker läser vi inte, hon och jag... Vi läser inte alls...

Vi jagar eldar hon och jag, lägereldar och berättelserna som cirklar kring flammande lågor... Vi vilar våra vandringsstavar mot deras möbler, stjärnupplysta stockar kring sprakande bål så väl som pälsbeklädd marmor kring eldstäder av järn... Vi lyssnar på myterna och legenderna och hur de med varje cirkel kring lågan förändras, förhärligas, faller i glömska och förordas igen.
Sedan skriver vi förord, hon och jag... Men det blir aldrig bra nog...
Så när elden falnar, gästabudet är över och herde såväl som konung drar sig till sängs plockar vi upp våra vandringsstavar att jaga nästa eld...