Dag 27 - En vek Viking.

Trots att jag arbetar lugnt och i mitt eget tempo så börjar nu kroppen att säga till... Mina år av stillasittande har onekligen lämnat spår vilket jag innerst inne också visste och nu också måste möta ansikte mot ansikte.
Katthår, hösnuva, prosit! En överarbetad sena i högerhanden vrålar till. Växtvärk från tonåren då jag växte dryga tio centimeter under ett sommarlov gör sig påmind med ryggsmärtor och värk i leder... En ryggrad som suttit hukad över en datorskärm undrar varför fasen han måste börja sträcka på sig plötsligt och ben som suttit låsta i skräddarställning i några år undrar vad alla dessa rörelser till höger och vänster skall vara bra för. Officiellt har jag en vilodag i veckan att vårda min ömkliga lekamen innan muskler, ben och senor börjar om igen med tunga lyft, eviga liar och omöjliga sträckningar. Men en dag räcker inte. Min kropp jämrar sig i protest, en mycket gnällig och ojämn symfoni och egentligen vill jag bara slå dövörat till. Låtsas som att jag ingenting hör och tvinga min kropp att anpassa sig till var den är och vad den måste göra. Jag känner mig vek och oduglig där jag haltar omkring mina långa ben att bära upp en skev rygg, med mun och näsa täckt av dubbla lager halsdukar att hålla hö och katthår på avstånd. Jag vill minsann vara lika stor och stark och duglig som Marco. Men det är jag ju inte... :(
Och nu är ingen tid att låtsas vara macho. Vill jag stanna måste jag öka successivt, inte låta stoltheten slita mig sönder och samman på bara en månad för att sedan tvingas åka hem som vilket vrak som helst som går in i väggen utan att säga till när gränsen är nådd.
Så jag säger till vad jag orkar och inte orkar. Förväntar mig nästan ett besviket ansiktsuttryck och undran vad det är för vekling de lejt och om han verkligen är värd den där sängen och alla skrovmål... Men inte heller en utskällning för att jag inte sagt till tidigare utspelar sig, bilden jag såg framför mig när jag väl tänkte om. Marco bara nickar tyst och säger att då får jag väl ta det lite lugnt några dagar. Primiana plockar fram liniment och massagefingrarna. Så nu blir det att översätta broschyrer och hemsidor ett tag... Prosit!