"Jag orkar inte längre med skvallertanterna! De är bara avundsjuka! Bara för att de är gamla och låsta i sinna sinnen så kan inte en flicka prata med en pojke utan att det skall behöva innebära något! Jag kom hit för lugn och ro och yoga, jag pallar inte med allt skvaller och alla gliringar! Nu tror de att det är något på gång mellan dig och mig!" Hon tänder en cigarett.
"Du påminner om min pojkvän! Inga spärrar, inga rutiner, alltid en ny horisont runt hörnan! Så mycket du har rest, så många platser du har sett! När jag träffar människor som dig tänker jag alltid hur många bilder ni måste bära med er i huvudet."
Jag tänder en egen cigarett, tänker efter. Jodå, många bilder blir det. Men den första som dyker upp i skallen är inte från mina många resor men ett ganska enkelt scenario från en skola i Sverige - Jag satt i datorsalen och en ung man kom inrusande och högg tag i en dator. Jag frågade varför så bråttom. Han svarade att han hade fått tag på en lägenhet och måste kolla banklån, sedan log han stort och undrade om jag visste hur svårt det var att få tag i lägenhet i Göteborg, omöjligt praktiskt taget. Och bara åttahundratusen!
Jag minns hur mina ögon vidgades och blev klotformade. Åttahundratusen!!! Nästan en miljon och han vill banka en påle i marken för att kedja fast sig själv till den. Tänk bara vad jag själv skulle kunna göra för de pengarna, alla platser och ställen jag kunnat resa till utan att behöva bekymra mig om mat och sovplats eller ens transport. Jag funderade kort på att strypa honom.
Jag berättar för tyskan om tanken som dök upp i min skalle och hon skrattar. "Ja, det är ju det jag menar... Du funkar inte som andra... Du reser, låser aldrig fast dig... Hur många bilder bär du inte med dig i huvudet!?"
Jag tänker efter igen, försöker rada upp mitt minnes bilder en efter en och en mosaik börjar breda ut sig inuti min skalle, men den blir för stor, rinner över kanterna av mitt medvetande - Bilderna och färgerna är för många! Och för en kort stund känner jag mig väldigt nöjd med vem jag är och vad jag gjort med mitt liv.
Dagen efter skall de tyska damerna på utflykt och jag ber henne köpa två paket löstobak om hon hittar. På kvällen när jag står och hackar grönsaker i köket smyger hon in och knackar mig på axeln, räcker över de två paketen. Jag tackar och frågar hur mycket jag är skyldig. Hon ler och rycker på axlarna, ser ut att vilja säga något hon planerat länge men när ögonblicket väl är här har hon tunghäfta. Hon rodnar, ett budskap hon inte kan förneka med ord och heller inte försöker. Hon ler åt sig själv och backar ut ur köket.
"RÖKNING DÖDAR!" står det med stora italienska bokstäver på min gåva. Jo tack! Undrar när de skall börja placera etiketter på vackra flickor? "VACKRA FLICKOR LEDER TILL EN TIDIG DÖD!"
Tobak må vara beroendeframkallande, men i jämförelsemed vackra flickor är tobak ungefär lika farligt som mjölk. En kort tid av välbefinnande som du när den väl drabbar dig tar för givet, sedan ett helvete när den försvinner och allt du glömde uppskatta slår tillbaka på dig med kraften av en tomhet lika stor och överväldigande som universum självt!
"Rökning drabbar din omgivning!"
Vackra flickor vänder broder mot broder och när sedan passionerna och intrigern börjar skena faller konungar och deras riken till höger och vänster, medan flickan självt flyr och famlar efter nästa famn... Och allt detta för suget från ett par vackra ögon och ett par yppiga bröst och det tysta skriket från en hungrig, förvirrad själ.
Med cigaretter slipper man i alla fall bli bitter, det där första svarta hålet i brösttrakten dödar dig! Vackra flickor gräver avgrund efter avgrund på ungefär samma ställe och du tvingas leva vidare med det! Jag tror jag börjar lära mig nu.
1) Du ser dem i ögonen, men du låter bli att sträcka dig bortom och fantisera ihop olösliga pussel av mystiska leenden.
2) Du talar med dem, men du låter dig inte förföras av deras ömsinta svaghet.
3) Du bjuder dem farväl, du dröjer inte kvar.
Du ångrar inget!
Sedan vandrar pojken med kolmilalungorna söderut!
Jag fick aldrig ens en riktig chans att tacka henne för cigaretterna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar