Toscana igen. Ny plats. Ny atmosfär. Nya människor. Nytt askfat. Mitt tredje. Jag börjar vänja mig, kanske är det nästan till och med sant. Det första jag skrev när jag slog upp mitt anteckningsblock på ett smutsvitt plastbord var - Home is where i butt my cigarette!I förrgår var första gången på två veckor jag såg mig själv klart och tydligt i en spegel. Jag såg för jävlig ut och är ganska nöjd med det - Med en djup solbränna oskiljaktig från ingrodd smuts, håret på ända, begynnande pipskägg och något vilt i blicken. Skillnaden mellan vad jag lämnat bakom mig och vad jag anlänt till kan jämföras med att bajsa i skogen och att torka sig i baken med kejserliga sidenlakan. Visst har de skog, olivträd och en liten örtgård. Och visst odlar de ekologiskt annars hade de ju inte kunnat registrera sig hos organisationen och jag hade inte kunnat komma som hjälparbetare. Men här är det service som gäller i första hand. Från att hugga undervegetation med machete till att smeta en mopp med EM - "Effective Microorganisms" på ett köksgolv. Från att röja fält med hacka och jordfräs till att hacka och skära grönsaker i ett metallblänkande kök. Från att binda upp vinrankor till att häva porslin, kastruller och bestick in och ut ur en diskmaskin. Från att gräva såriga fingrar djupt i jorden till att buga, bocka, le och bjuda tio tyska damer in i matsalen: "Varsågod, fräulein, middagen är serverad!"
Jag upptäcker hur jag känner mig stel och klumpig i köket. Att bara vrida på mig för att dumpa skurna grönsaker från byttan framför mig till byttan bakom mig känns som att vrida på ett träkors nedkört i marken med den horisontala pålen limmad, spikad och bunden med ståltråd. Jag inser att det beror på att jag blivit muskulös och osmidig. Jag följer med de tio tyska damerna ut på fältet för lite yogaövningar i hopp om att bli smidig men efter några pass får jag ogillande blickar av instruktörerna. Det är sina egna kroppar de tio damerna skall fokusera på, inte min, och de tio tyska damerna betalar ju faktiskt för sig. Så jag slutar med yogapassen.Stället jag anlänt till marknadsför ingen direkt verksamhet i sig självt, men är mer av en samlingspunkt för människor som vill lära och människor som vill lära ut. De har sju sovrum, ett stort kök, en matsal och ett meditationsrum som är ett rent helvete att städa. Skall jag försöka sätta fingret på vad det är de egentligen gör skulle jag vilja påstå att det är en mötesplats; De har kristaller, tachyon-energier, drömfångare, trummor, gitarrer och digeridoos. De tillverkar sin egen yogurt, kefir och tvättar sina kläder med valnötter. I den mån de kan använder de vad som är i harmoni med och snällt mot moder jord, beprövade metoder såväl som obeprövade. Hela huset är fullt av färgglada stenar, kristaller, små urklipp av fjärilar och hjärtan och kärlek som kan vara äkta, tillgjord eller falsk beroende på var man kommer ifrån, vart man är på väg och vad man drabbats av. De flesta här verkar ha drabbats av något.
Köksan till exempel, en trött gammal tant, en zigenarhäxa från Rom som rest världen runt i jakt på udda kristaller, kan tusentals vegetariska recept i huvudet och alltid släpar runt på sitt fodral för rulltobak, skuret ur kamelskinn. Hennes medtagna utseende talar om livsleda, förlust, flykt och tidig död. Men hon är inte död, hon är pånyttfödd, hennes ögon glöder. Jag kan tänka mig hur en psykologisk profil på henne skulle se ut, det är inte svårt att föreställa sig alls faktiskt - En trasig människa i behov av en sanning som desperat klamrar sig fast vid första bästa flytvirke i stormen. Jag kan även tänka mig hennes egen respons på en sådan psykologisk profil, eller månne på psykologen själv. En duell mellan stekpanna och stiftpenna, stackaren hade inte haft en chans!
I varje rum hänger porträtt av deras mästare och guru - Osho. Bokhyllorna är fyllda av böcker om meditation, yoga, shamanism, trance dance, EM och filosofiska verk och sångböcker av - Osho. Bästa sammanfattningen av Herr Osho jag fått hittills var från zigenarhäxan: "Hans storhet ligger inte i hans unika filosofi och budskap, men hur han fogar samman all världens filosofier och spirituella verktyg och omformar dem att göra begripliga för ett västerländskt sinne."Väggar och bord är fullmatade med planscher och broschyrer: Säg JA till nuet!; Frigör dig själv!; Bryt dig fri från dina hämningar!; Bejaka din Passion!
Ett sådant där ställe som människor som betraktar sig själva som normala gärna pekar fingret mot och viskar "konstigt!" i örat på andra människor som verkar betraktar sig själva som normala i hopp om medhåll och samförstånd.
Men här är de vanare vid fördomarna som riktas mot dem än vad enstaka människor med fördomar då och då är vana vid att häva ur sig. Det är en plats där människor som betraktar sig själva som normala kan mötas bortom sina egna verkligheter, där de inte behöver ta sig själva på så stort allvar. Utbud, trots allt, kan inte existera utan efterfrågan och med ett brett nätverk av vänner och aktiviteter är de nästan konstant fullbokade.
Så här ser schemat för juli ut (taffligt översatt):
3-11 Yoga med tio tyska damer.
16-19 Shaman på besök att leda Sydamerikansk svett-ritual.
26 Trance dance till levande musik.
28-31 Hur man andas när man har sex för att få bättre sex.
Femton minuters promenad bort ligger en tobaksaffär och ett postkontor, jag känner att jag är tillbaka bland människor och civilisation igen. Och ändå är naturen nära. Kökstrappen löper rakt ut att landa på den första terassen av en typisk Toscana-kulle, fortsätter i en nedförstrappa av terasser med buskage, odlad mark och skygga vildsvin. En utsikt som skyms av en tät dunge bambuträd vars mjuka löv prasslar i vinden. Mellan kökstrappen och bambuskogen vilar en liten betongplatta, på betongplattan står ett smutsvitt plastbord och på plastbordet står ett askfat jag redan börjat fylla med mina fimpar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar