Dag 50 - En Jävla Soppa!!!

Jag är dålig på många saker. Att spela gitarr är en av dem, förvalta penningar en annan, ge intryck av att vara en opålitlig och lögnaktig människa en tredje. Eller för att uttrycka det positivt så vinner jag människors tillit ganska lätt, kanske är det för att kompensera för att jag är så dålig på att hålla i gitarrer och penningar. Jag behöver inte ens anstränga mig eller ens tänka på det alls. Kanske är det något genetiskt, kanske något annat, kanske bara mitt ständigt oskyldigt förvirrade ansiktsuttryck... Det är nog bara när det då och då råkar betala sig jag faktiskt tänker på att ens reflektera över hur dålig jag faktiskt är på att se ut som en opålitlig och lögnaktig människa;
Det dröjde en vecka på första farmen innan de gav mig husnycklarna med orden: "Vi är tillbaka imorgon." Nuvarande farm dröjde det fyra dagar: "Vi åker bort tre dagar, Ta hand om huset!"
Nu måste jag bara förfalska mitt pass och arbetscertifikat, sedan kan jag bli en dålig människa på allvar. Det är den svåra biten, då måste jag nog både anstränga mig och tänka samtidigt. Jobbigt! Kanske bäst jag låter bli...

När jag och min bror var blott små knattar klättrade vi ofta i träd. En gång tappade bror taget och föll men han hade tur och landade mjukt, hans fall dämpades av ett hav av brännässlor. Bror ylade tre timmar i sträck, isbad till trots eller kanske på grund av eller kanske månne kombinationen. Jag fick aldrig tillfälle att fråga för han ylade mest hela tiden.
Vissa frågor får man aldrig svar på, vissa frågor finns det inga svar på, vissa frågor ställer man tjugo år senare med ett djupsinne man aldrig reflekterade med tjugo år tidigare innan man inser att de flesta frågor faktiskt är ganska onödiga att ställa. Livet innehåller många gråzoner, detta var en av mina första inbillar jag mig i alla fall tjugo år senare.
Hur som helst, bland det smartaste jag lärt mig i livet är att de flesta frågor mest sabbar en god historia... Tjugo år senare klättrar bror fortfarande inte i träd. Vad det beror på tror jag inte ens bror vet så det är en onödig fråga...
Historien handlar ju egentligen om brännässlor...

Igår duschade jag utomhus och brände mig på en brännässla. Hade jag fortfarande levt i en gråzon innehållandes många frågor hade jag mest sagt "Aiij!" och rynkat pannan en minut eller två för att sedan fortsätta trampa okunniga steg över gräs och växter som bränns mer eller mindre. Men jag har förändrats... Jag har börjat gripa tag i vad som drabbar mig...
I morse var alla nässlor borta från gårdsplanen och i eftermiddags åt vi nässelsoppa. Min moders recept. Men måltiden tillägnar jag min bror!

Det blev en jävla soppa! Indiern var allergisk och fick röda utslag i ansiktet men Italienarna gillade den. Jag fortsätter göra gott intryck. Snart kanske jag får nycklarna till spritförrådet också...