A noi che siamo gente di pianura
Navigatori esperti di città
Il mare ci fa sempre un po' paura
Per quell'idea di troppa libertà

Vi, folket från slätten
Vars fotsteg ekar i staden
Vi som räds det oändliga havet
Vi som räds en frihet utan slut



Eppure abbiamo il sale nei capelli
Del mare abbiamo le profondità
E donne infreddolite negli scialli
Che aspettano che cosa non si sa

Även med saltstänk i håret
Är det havets djup vi bär inom oss
Som frysande kvinnor gömmer sig bak sjalar
En outtalad längtan i sin blick



Gente di mare, che se ne va
Dove gli pare, dove non sa
Gente che muore di nostalgia
Ma quando torna dopo un giorno, muore
Per la voglia di andare via

Folket från havet, som sätter foten på land
De går vart de vill, men de vet inte vart
De faller, de dör utav längtan
När skymningen kommer finns de ej mer
Offer för sin längtan till horisonten



(Gente di mare)
E quando ci fermiamo sulla riva
(Gente che va)
Lo sguardo all'orizzonte se ne va
(Gente di mare)
Portandoci i pensieri alla deriva
Per quell'idea di troppa libertà

(Folket från havet)
Vi som tvekar vid stranden
(Människor som vågar)
Med blicken bortom det blå
(Människor från havet)
Dit drömmen alltid flyr
Vi som räds en frihet utan slut



Gente di mare, che se ne va
Dove gli pare, dove non sa
Gente corsara che non c'è più
Gente lontana che porta nel cuore
Questo grande fratello blu

Folket från havet, som sätter foten på land
De går vart de vill, men de vet inte vart
Korsfarare från svunna tider
Människor långt borta som bär i sitt hjärta
Vår broder, det stora blå



Al di là del mare, c'è qualcuno che
C'è qualcuno che non sa niente di te

Andra sidan havet stirrar någon tillbaks
Någon som inte vet att du lever, eller ens att du finns



Gente di mare, che se ne va
Dove gli pare, ma dove non sa
Noi, prigionieri di queste città
Viviamo sempre di oggi e di ieri
Inchiodati dalla realtà
E la gente di mare va

Folket från havet, som sätter foten på land
De går vart de vill, men de vet inte vart
Vi, dessa städers fångar
Vi som lever för idag och igår
Inspärrade av logig och reson
Hur vi avundas folket från havet



(Gente di mare che se ne va) Che se ne va
(Dove gli pare) Ma dove non sa
Noi, prigionieri di queste grandi città
Viviamo sempre di oggi e di ieri
Inchiodati dalla realtà
E la gente di mare va

(Folket från havet, som sätter foten på land) Som sätter foten på land
(De går vart de vill) Men de vet inte vart
Vi, dessa städers ömkliga fångar
Vi som lever för idag och igår
Inspärrade av logig och reson
Hur vi avundas folket från havet